.

Woho, mötet var ju verkligen givande. Eller inte. Tog en sisodär 20 minuter. Han tjatade om ungefär samma sak som förra veckan. Då lägger man liksom till dövörat, och så om han säger något som han INTE sa förra veckan, det hör man inte heller. höhö

Satt och väntade på bussen efter mötet, det var jag och 3 alkolister. Kände mig verkligen hemma där på bänken med dom.
Sen kom det en fjärde alkolist och började mucka om pengar, och efter det gick han och hämtade en annan, men han var nog mer knarkare än alkolist. Det enda han pratade om var alla piller han skulle få ikväll. Lagom lattjo när jag var tvungen att vänta på bussen i ca 20 minuter. Heja liksom!



Jag vet inte ifall jag ska skratta eller gråta åt/över dig eller vad fan jag ska göra.
Du ska vara vuxen, men beter dig som en jävla snorunge rent ut sagt, blockar mig på msn och tar bort mig som vän på fb och gud vet allt.
Snälla väx upp för helvete. Och sen beter du dig som om att allt är MITT fel? Du har tame fan i mig DIG själv att skylla.
Ibland undrar jag om du är sann eller inte. Och sen skicka sms o skriva där det står "låt mig vara så låter jag dig vara. Jag saknar på mitt sätt. Vill du mig något  så vet du nog hur du ska göra" Vadå vad JAG SKA GÖRA!? Jag har inget att göra. Du däremot har JÄVLIGT mycket att göra.
Just nu inser jag bara hur jävla rätt mina vänner haft om dig, att jag inte skulle lägga ner så mycket energi på dig, och att du inte var rätt för mig. Och nu när jag tänker efter, du är inte ens VÄRDIG mig. Inte ens för FEM öre.
Så ta ditt jävla pick och pack och dra, jag orkar inte inte ens bry mig längre. Så jävla trött på att varedan grej som gör dig besviken är MITT fel. Öppna käften nästa gång kanske, har du tänkt på det? Nä, tänkte väl det.
Hur vore det om du hade slängt iväg ett sms om att du var i Nrkp?  Eller ringde och sa "hej, nu är jag här."
Men näe, jag hade förstora förhoppningar om dig. Nu är du likgiltig, precis som alla andra.