.

yepp, nu är jag hemma i skiten igen. Fy fan vad jag vill tillbaka. Det kryper i hela kroppen och jag vet inte vart jag ska ta vägen. Och då har jag bara varit hemma i i ca 30 minuter nu. Illa.
Fy fan, bröt ihop förut ca 40 min innan vi skulle åka, jag tänkte verkligen inte gå ut och sätta mig i Hempas bil. Jag ville verkligen inte. Det tog emot och jag fick verkligen ångest.

Jag känner att jag orkar inte mer, ni äter upp mig. Ni bara tar och tar och tar. Det är snart slut, vad ska ni göra då?
När är det min tur, att bara ta och ta? När ska någon ställa upp på mig och vara mitt bollplank? Måste jag sätta på mig mitt fejksmile och måbra ansikte? Kan jag aldrig få må dåligt?





Pleas, let me drown ~