.

Nej.. Faktiskt inte. Jag vet varken vart jag har dig eller vad jag ska tro längre.. Du har liksom blivit världens vigaste man som kröp in i stjärten och försvann. Enda sen du träffade den där snubben, så har du liksom.. Ptja, jag vet inte. Du har försvunnit... Du är inte samma gamla bästaste du längre. Du finns inte där längre som förr.. Och det suger. För jag vill ha tillbaka den gamla.

Jag vet inte om det ska fortsätta vara så här så länge som du håller ihop med honom eller inte. Ska det vara så, då kan det lika gärna va. Då äre tack  o hej med dig. För det här tar död på mig, det är inte roligt längre. För det var alltid dig man kunde ringa till eller prata med vilken tid det än var på dygnet. Men nu kan man inte det, för du umgås med med "han". Han förstör dig, det gör förjävla ont att se hur han tar dig ifrån mig, långsamt långsamt, glids vi isär.

Förstår inte hur du kan vara så dum att du inte inser det själv. Och jag orkar inte prata om det med dig, för du blir bara sur. Då kan du lika gärna sitta där sen utan en enda jävel som bryr sig om dig när det är slut. Då kan du få inse ditt STORA sne steg du gjorde. Den förbannade jävla tabben. Det äter upp mig att ingenting, och då menar jag verkligen INGENTING är som det var förr. Det gör ont, så förbannat ont i mitt hjärta, nästan så att det går sönder. Men du inser inte, jag vet inte ifall du gör det men vägrar att göra det eller vad det nu än är.

Bara så att du vet, jag finns här. Men inte för alltid om det ska hållas på så här.. För vi glider isär, och till slut så är jag borta.. Om det ens betyder något vill säga..