Fight.
Alltså... Jag vet varken in eller ut. Vart MEGA depp igår av någon anledning :S
Bakade med Emmy igår som sagt, och efter att tag kom micki hem. Och Emmy sprang omkring och kramades på honom och pussade på honom. Och det såg bara så jävla mys ju. Sen gick ju jag och Micki och handlade till maten, och så lagade viden tillsammans. Alltså... Ja jag vet inte..
Jag saknar den där känslan. Av att veta att jag har någon där som kan liksom kan gå fram till i tid och otid och krama på när man känner sig kramsugen.
Visst att jag går och kramar på Emmy, Malin, Malin, Philip och ja. Men alltså, känna och veta att "fan, du är min"
På söndag nästa vecka, så är det 5 månader sen, jag fick ditt äckliga samtal. Jag kan inte fatta att det gått 5 JÄVLA månader sen du lämnade mig ensam.
Tiden bara rinner iväg.
Varje dag är en jävla kamp alltså.. Varje dag då jag kliver ur sängen är ett helvete. Men det är bara på med fejksmajlet och låtsas att allt är bra. Ibland orkar jag bara inte vara den där glada spralliga Tintin som alla här tror att jag är. Eller ja tror o tror, jag ÄR det. Men ibland finns det ingen ork för att låtsas, och då vet jag fan inte vart jag ska ta vägen eller hur fan jag ska bära mig åt.
Ibland vill jag fan bara spy av allt. Vet inte vem fan jag ska vända mig till eller någonting.
Ibland har jag haft stora funderingar på att jobba arslet av mig, flytta långt utav bara helvete, sälja datorn och bosätta mig i någon jävla bajshydda eller något och VERKLIGEN börja om på nytt. Lägga precis ALLT och ALLA bakom mig.
Livet är fan ingen jävla fest hela tiden. Vem fan orkar gå omkring och vara glad hela tiden? Vem fan har inte dåliga dagar ibland. Men att inte vilja gå upp från sängen varje morgon. Det är fan galet. Något drastiskt måste fan hända snart alltså. Annars så vettifan vad jag gör. Hoppa framför t-banan eller gå och gräva ner mig kanske. Eller lägga mig här utanför på trikken spåret och hoppas på det bästa liksom.
Eller varför inte bara bli en alkis? Jag är ju redan på godväg har jag fått höra, så why not liksom.
------
Var på arbetsintervju idag ju, var hur nervös som helst när jag satt där och väntade på att Malin skulle bli klar.
Kändes som om attdet gick skit bra.
Så får väl hoppas på det bästa antar jag.
Bakade med Emmy igår som sagt, och efter att tag kom micki hem. Och Emmy sprang omkring och kramades på honom och pussade på honom. Och det såg bara så jävla mys ju. Sen gick ju jag och Micki och handlade till maten, och så lagade viden tillsammans. Alltså... Ja jag vet inte..
Jag saknar den där känslan. Av att veta att jag har någon där som kan liksom kan gå fram till i tid och otid och krama på när man känner sig kramsugen.
Visst att jag går och kramar på Emmy, Malin, Malin, Philip och ja. Men alltså, känna och veta att "fan, du är min"
På söndag nästa vecka, så är det 5 månader sen, jag fick ditt äckliga samtal. Jag kan inte fatta att det gått 5 JÄVLA månader sen du lämnade mig ensam.
Tiden bara rinner iväg.
Varje dag är en jävla kamp alltså.. Varje dag då jag kliver ur sängen är ett helvete. Men det är bara på med fejksmajlet och låtsas att allt är bra. Ibland orkar jag bara inte vara den där glada spralliga Tintin som alla här tror att jag är. Eller ja tror o tror, jag ÄR det. Men ibland finns det ingen ork för att låtsas, och då vet jag fan inte vart jag ska ta vägen eller hur fan jag ska bära mig åt.
Ibland vill jag fan bara spy av allt. Vet inte vem fan jag ska vända mig till eller någonting.
Ibland har jag haft stora funderingar på att jobba arslet av mig, flytta långt utav bara helvete, sälja datorn och bosätta mig i någon jävla bajshydda eller något och VERKLIGEN börja om på nytt. Lägga precis ALLT och ALLA bakom mig.
Livet är fan ingen jävla fest hela tiden. Vem fan orkar gå omkring och vara glad hela tiden? Vem fan har inte dåliga dagar ibland. Men att inte vilja gå upp från sängen varje morgon. Det är fan galet. Något drastiskt måste fan hända snart alltså. Annars så vettifan vad jag gör. Hoppa framför t-banan eller gå och gräva ner mig kanske. Eller lägga mig här utanför på trikken spåret och hoppas på det bästa liksom.
Eller varför inte bara bli en alkis? Jag är ju redan på godväg har jag fått höra, så why not liksom.
------
Var på arbetsintervju idag ju, var hur nervös som helst när jag satt där och väntade på att Malin skulle bli klar.
Kändes som om attdet gick skit bra.
Så får väl hoppas på det bästa antar jag.
I wanna lock you up in my closet, when no one's around
I wanna put your hand in my pocket, because you're allowed
I wanna drive you into the corner, and kiss you without a sound
I wanna stay this way forever, I'll say it loud
Kommentarer
Trackback
