Hjärnsläpp
Jag vet inte riktigt ... Nånting längre känns det som.. Melissa Horn blandat med Takida sprudlar vrålhögt ut ur hörlurarna rätt in i mina öron.
Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Eller jo, en grej. Och det är att jag absolut INTE ska stanna kvar här. Här i skithålan Västervik. Vill absolut inte vara kvar här som en möglig rotfrukt och bilda familj här. Aldrig i hela mitt liv att jag ska göra det.
Jag vill komma iväg, se mig om i världen. Våga ta chanser i mitt liv som kanske går åt helvete som man lär sig något på. Lära mig helt nya grejer som jag aldrig vetat om innan.
Visserligen slängde jag iväg ett mail på fejsbok (lol) till en snubbe som har hand om lägenheter o diverse saker i Norge förut. Men han har inte svarat än. Och gör han inte det, ja då får Malin åka själv. Och jag får åka själv senare kanske om det inte finns några lägenheter kvar. Och jag känner inte att jag riktigt vill det.
Jag är en sån fegis. Jag måste göra det. För som sagt, här tänker jag inte stanna. Jag vill bara kräkas varje gång jag vaknar. Och säger han att det är grönt upp i Norge, då är jag härifrån innan 1 okt.
vilket känns läskigt och tråkigt, men ändå på samma gång jävligt roligt och spännande.
Sen ska jag ju till Linköping nästa vecka... Och även där vet jag inte vad han vill med mig. Jag har inte riktigt vågat ta för mig och fråga vad det är han är ute efter. Och om han nu är ute efter något, så känns det så jävla dumt att påbörja något om jag åker iväg till Norge.
Ptja, många tankar fnurrar runt om i mitt huvud.
Och vissa stunder känns det som om Malin inte alls vill åka med mig, och andra gånger så känns det tvärt om.
Alltså, jag ÄLSKAR när det händer mycket runt omkring mig, men när allt ska vackla fram och tillbaka, och vissa dagar händer det inte ett skit, då blir man bara så jävla trött.
Och speciellt när folk ska vara så jävla sura hela tiden. Jag står inte uuuuuuuuuuut!
Bara låt mig va om det inte passar det jag säger eller det jag vill göra.
Ibland vill man bara lägga 2 sniglar på ögonen och låtsas att man försvinner för en dag eller två!
Jag vet inte vad jag vill med mitt liv. Eller jo, en grej. Och det är att jag absolut INTE ska stanna kvar här. Här i skithålan Västervik. Vill absolut inte vara kvar här som en möglig rotfrukt och bilda familj här. Aldrig i hela mitt liv att jag ska göra det.
Jag vill komma iväg, se mig om i världen. Våga ta chanser i mitt liv som kanske går åt helvete som man lär sig något på. Lära mig helt nya grejer som jag aldrig vetat om innan.
Visserligen slängde jag iväg ett mail på fejsbok (lol) till en snubbe som har hand om lägenheter o diverse saker i Norge förut. Men han har inte svarat än. Och gör han inte det, ja då får Malin åka själv. Och jag får åka själv senare kanske om det inte finns några lägenheter kvar. Och jag känner inte att jag riktigt vill det.
Jag är en sån fegis. Jag måste göra det. För som sagt, här tänker jag inte stanna. Jag vill bara kräkas varje gång jag vaknar. Och säger han att det är grönt upp i Norge, då är jag härifrån innan 1 okt.
vilket känns läskigt och tråkigt, men ändå på samma gång jävligt roligt och spännande.
Sen ska jag ju till Linköping nästa vecka... Och även där vet jag inte vad han vill med mig. Jag har inte riktigt vågat ta för mig och fråga vad det är han är ute efter. Och om han nu är ute efter något, så känns det så jävla dumt att påbörja något om jag åker iväg till Norge.
Ptja, många tankar fnurrar runt om i mitt huvud.
Och vissa stunder känns det som om Malin inte alls vill åka med mig, och andra gånger så känns det tvärt om.
Alltså, jag ÄLSKAR när det händer mycket runt omkring mig, men när allt ska vackla fram och tillbaka, och vissa dagar händer det inte ett skit, då blir man bara så jävla trött.
Och speciellt när folk ska vara så jävla sura hela tiden. Jag står inte uuuuuuuuuuut!
Bara låt mig va om det inte passar det jag säger eller det jag vill göra.
Ibland vill man bara lägga 2 sniglar på ögonen och låtsas att man försvinner för en dag eller två!
I can only imagine!
Kommentarer
Trackback
