.

Jag blir så in i helvets jävla arg på mig själv. Varför är han den enda jag tänker på dagarna i ända? Varenda sekund, varenda minut varenda fucking JÄVLA TIMMA för?

Jag kan inte sova för att jag är så förbannat jävla trött på mig själv. Varför kan jag bara inte släppa allt? Jag vet ju vad det är han gör. Det är ju exakt det här han vill. Och så är han ett jävla rövhål på det hela. Han fick mig i fällan, jag hoppas han är glad.

Och det irriterar mig ännu mer att jag ägnar ett helt jävla blogginlägg om honom. Fy fan


HELVETE också.

Varför kan jag bara inte konfrontera honom? Vad är det som jag är så jävla rädd för? Allvarligt, sen när blev jag så här mesig? ÅÅÅÅÅÅH

Jag bara känner hur mitt ansikte har skrumpit ihop av all ilska just nu. Känns ju så där lagom charmigt.



Åh, SUCK!