.

Det är precis vad du är. Du är nu den finaste ängeln i hela världen, i hela himlen. Och jag saknar dig så att jag håller på att storkna, och du har inte ens varit borta i mer än 3 timmar. Jag blir yr i huvudet utav att tänka på allt jag sett och varit med om idag.

Mamma väckte mig imorse och sa att farmor ringt och sa att nu var farfar riktigt dålig, jag hoppar upp ur sängen och ställer mig o skriker "nej nej nej" och är påklädd på 5 sekunder.

Under hela tiden vi var där, så sov du nästan. Du var vaken lite då och då. Du var klar i huvudet ända in i sista sekund, och du hade inte ont någonstans.

Jag höll din hand tills du tog ditt sista andetag. Sen satt jag där, och höll den tills dom kom och hämtade dig. Jag kände hur du blev kallare och kallare med minutrerna som gick.

Det var så konstigt, att sitta där brevid dig när allt var över. Det var fint, fint och fridfullt. Men innerst inne, så satt jag och hoppades på att få höra dig andas. Vissa stunder, när jag hade suttit och stirrat på dig för länge, så var det nästan som om att jag kunde höra dina andetag ändå.

Jag skrek på min mamma och sa att du skulle vakna, att du skulle börja andas igen. Du var tvungen att komma tillbaka. Du SKULLE komma tillbaka.

Men du har kämpat i så många år nu farfar, du har varit så jävla duktig.
Jag vet att du kämpade för att vara kvar i livet till min 21 årsdag. Sen att du var kvar 2 dagar till, det var bara en bonus.

Jag älskar dig farfar, och jag vet att du har det bättre nu. Nu när du slipper all den här skiten.

Vila i frid, världens finaste ängel. Jag kommer alltid att älska dig, och jag kommer alltid att sakna ihjäl mig efter dig. Men vi kommer att ses en dag, en vacker dag. Precis som på den här vackra dagen du tog ditt sista andetag.



Du är så jävla bäst att du anar inte. <3